Bonniers konsthall
Reply 19.10.17

Problemen kvarstår

David Claerbout, Vietnam, 1967, near Duc Pho, 2001.

Efter min kritik av utställningen Bilden av krig har curatorn Theodor Ringborg sett sig tvungen att göra vissa klargöranden. Detta kan verka helt rimligt – om det inte vore för att i stort sett alla problem kvarstår i samma dager. För det första: Ringborg menar att jag har missförstått den text ur utställningsbroschyren som får tjäna som utgångspunkt för en Rancière-influerad kritik av den konstsyn där verk eller utställningar ska avslöja något och aktivera betraktaren. Ringborg hävdar att stycket handlar enbart om mediebilder, vilket faktiskt inte i står texten. Följaktligen läste jag det som att han syftar på bilder som en allmän kategori, där även konstnärliga bilder ingår.

Att missförståndet har uppstått är knappast förvånande med tanke på textens otydlighet och generella brister. Men faktum är att betydelsen hos de där raderna inte är av någon större vikt. Kritiken av den aktiverade eller emanciperade betraktaren träffar nämligen resten av texten också, samt utställningens själva grundsats. Alla som har läst Rancières essä vet att den till stor del bygger på ifrågasättandet av den brechtianska modell där betraktaren ska lösgöras från sin passivitet som åskådare och «ändra sitt sätt att se till ett bättre seende» genom en teater som bryter med den illusion som publiken har förlorat sig i. Förutom att Ringborg i den aktuella texten anför just dessa idéer hos Brecht som en modell för sin utställning, så återkommer samma anspråk i hans replik: «den centrala idén med utställningen är att få fram den opacitet som finns i det som synliggörs, liksom i de medier som möjliggör synliggörandet.» Det är en utställning som vill göra oss medvetna om bilders bildlighet och mediers medialitet, vilket i högsta grad förutsätter idén om ett passivt betraktarskap ur vilket vi nu kan emanciperas.

Som svar på den mer intressanta invändningen att jag inte förmår se utställningen som annat än enskilda verk – vissa bra, andra sämre – måste jag upprepa den övergripande och viktigaste aspekten av min kritik. Utställningen inrättar sig, vare sig den vill eller inte, i en avancerad internationell strömning som under flera år har arbetat med frågan om krigets representation på olika men ofta tydligt avgränsade och metodiskt sammanhållna vis – samtidigt som det som läggs fram på Bonniers konsthall lider av ett alltför abstrakt grepp om kriget i allmänhet, och (medie)bilder i allmänhet. Vitt skilda verk i termer av format, ämne, geografiska och historiska tillkomstvillkor skänker inte nödvändigtvis varandra betydelse bara för att de står bredvid varandra, i synnerhet inte om det enda som förenar dem är en svagt artikulerad idé om att påvisa bildernas medialitet. Tvärtom riskerar verkens många olikheter att relativiseras och suddas ut på den väldigt allmänna plats där ett ideellt krig rasar i ideella bilder.

Jämför med Berlin Documentary Forums förmåga att adressera dessa frågor i tematiska block inom dokumentärgenren, eller med en utställning som Forensis på Haus der Kulturen der Welt (2014), där varje enskilt verk delade en sorts metodologi och ambition att gå bortom det historiska vittnesmålets privilegium i sökandet efter en ny, politisk och historisk, «rättsmedicin». Denna skillnad i utställningarnas förmåga att upprätta, avgränsa och med framgång upprätthålla sitt eget fält är också mitt svar på Ringborgs olustiga impuls att peka på nationell/institutionell tillhörighet som underliggande kriterium för konstnärligt erkännande. Att Ringborg är doktorand vid Goldsmiths ändrar inget vad gäller hans egen utställning; att Susan Schuppli medverkade i Forensis överför inte heller den utställningens tematiska och teoretiska stringens till Bilden av krig.

Write a comment
Name (only post under your real name are allowed)*:

E-mail (not shown)*:

Comment*:

Send

Readers’ comments are an important part of Kunstkritikk, and we are very pleased to receive your contribution to our reader forum. We ask all contributors to observe common courtesy. Remember that you hold full responsibility for your own posts; for this reason we only accept postings where the poster’s full, real name is included.

Editors do not read the posts before they are published, but will monitor the discussions regularly. We reserve the right to remove posts that are offensive, frivolous in nature or otherwise objectionable. No advance notice will be given, and the final decision rests entirely with the editors. Submissions can contain text only; no pictures, video, html code or similar. Enjoy the discussions!